Heeldag!
Hejsan! :)
Igår blev det en heldag med djursjukvård. Vi åkte på morgonen ut till en utav lärarna som bor på en gård på landet! Tindra åkte buss för första gången (?) och var förvånansvärt lugn. Inte ett pip på hela vägen, hon låg på golvet vid min fötter hela resan, trots att dom andra tre galningarna i vår lilla flock (Erikas Raider, Ronjas Alva och Mira) gjorde allt annat utom att ligga still! Väl ute på gården så pysslade vi djursjukvård på diverse djur. Det blev lunch i solen, skratt och trams och hundarna fick busa, gå prommenix och träffa massor av folk och djur! Det var lärorikt för de. och sååå trötta de var när vi kom hem igen! De tvärslocknade på en gång, båda två. Medan jag tog en dusch och blåste håret, så låg de och snarkade i sängen! Haha.
Idag är det kurs med Mira som gäller! Det är ett par hundar med som hon inte gillar sådär hemskt mycket. Men det är ju bra träning det med! Hoppas att det är en bra instruktör och att jag/vi får den hjälp vi behöver :) Fyra tillfällen är den på och jag missade den första pga praktik, som dock bara bestod av teori. Så idag ska vi ut på banan och härja!
Jag tänkte skriva ikväll eller imorgon vad vi gjort och hur det gick.
Det var allt för nu!
/ Moa, Mira & Tindra
Igår blev det en heldag med djursjukvård. Vi åkte på morgonen ut till en utav lärarna som bor på en gård på landet! Tindra åkte buss för första gången (?) och var förvånansvärt lugn. Inte ett pip på hela vägen, hon låg på golvet vid min fötter hela resan, trots att dom andra tre galningarna i vår lilla flock (Erikas Raider, Ronjas Alva och Mira) gjorde allt annat utom att ligga still! Väl ute på gården så pysslade vi djursjukvård på diverse djur. Det blev lunch i solen, skratt och trams och hundarna fick busa, gå prommenix och träffa massor av folk och djur! Det var lärorikt för de. och sååå trötta de var när vi kom hem igen! De tvärslocknade på en gång, båda två. Medan jag tog en dusch och blåste håret, så låg de och snarkade i sängen! Haha.
Idag är det kurs med Mira som gäller! Det är ett par hundar med som hon inte gillar sådär hemskt mycket. Men det är ju bra träning det med! Hoppas att det är en bra instruktör och att jag/vi får den hjälp vi behöver :) Fyra tillfällen är den på och jag missade den första pga praktik, som dock bara bestod av teori. Så idag ska vi ut på banan och härja!
Jag tänkte skriva ikväll eller imorgon vad vi gjort och hur det gick.
Det var allt för nu!
/ Moa, Mira & Tindra
:)
Här har ni dom! Världens, världens, världens finaste vovvar!
Tindra!
Mira!
Presentation!
Jag måste be nån smart jäkel att hjälpa mig med bloggen, header & hur man lägger till bilder. Nån som känner mig manad?! :)
Tänkte presentera hundarna lite kortfattat, för de som inte känner någon av dem.
Börjar med min yngsta tik, Sagans Mira;
En riktigt go och glad hund, född 13/9 -07. Korsning mellan bordercollie (50%), Labrador Retriver (25%) och Golden Retriver (25%). Hon är energisk som få och det är relativt svårt att få henne trött! Men tränar man huvudet på henne tillräckligt länge, kan till och med Mira bli en soffpotatis framåt kvällen. :) Hon har alltid varit en underlägsen hund, som alltid gått ihop med alla, hundar som människor! Efter att jag haft med henne på skolan och bytt elevhem blev det lite problem. Hon blev påflugen av en annan hund och av rädsla tror jag, utvecklade hon ett aggresivt beteénde. Men hem till Arboga hos mamma en sväng, så fick hon koppla av och inte träffa så många hundar. När jag hämtade henne har jag fått jobba en del och vi är inte riktigt där än, en del hundar tycker hon fortfarande inte riktigt om. Men det är mycket bättre! I övrigt är detta en boll- och pinntokig flicka som älskar högerfötter. Ja, det är sant! Hon är galen i högerfötter. Hon har aldrig rört en sko som stått still i hallen, men när de sitter på fötterna och fötterna rör sig- dåå! Hihi. Här har ni verkligen världens gladaste hund, jag har inte träffat en människa som inte fattat tycke för henne eller blivit imponerad av min raring. Hennes egenskaper och hennes sätt att vara på är helt otroligt. En hund man bara älskar! Sen att hon är så jäkla söt, det gör inte det hela svårare att älska henne!
Sagans Mira hämtade jag en kväll i november, när hon dagen efter skulle fylla åtta veckor. I början kallade vi henne skuggan. Hon följde efter mig, vart jag än gick! Skulle jag på toaletten, ja, då skulle Mira allt också följa med in. Sen den dagen har vi varit oskiljaktiga. Hon är verkligen mitt allt, och många gånger när jag har lämnat henne hemma hos mamma i arboga, har jag legat och gråtit mig till sömns pga en saknad som inte går att beskriva. Ett liv utan Mira vill jag inte föreställa mig!
Jaja, en presentation var det! :) Ja, vad mer kan jag säga. Mira är en hund som älskar uppmärksamhet, älskar att stå i centrum och alltid vill vara till lags. Vi tränar agility och lydnad, och hon är otroligt duktig måste jag säga. Min älskade lilla vovvsla :)
Tindra;
Än så länge är det ganska svårt för mig att göra en presentation, men jag ska skriva ner vad jag hittills känt och märkt. Vi hämtade Tindra i söndags. Hon är en glad, något blyg hund med ett hjärta av guld. När man vaknar på morgonen så ser man bara en gyllene sheltie med en viftande svans och ögon som lyser! Tindra är lite försiktig av sig, och tar inte för sig mer än nödvändigt. Men det släpper efter ett tag och jag ser henne redan som en riktig bästa vän efter bara sex dagar. Kontakten är enormt bra och jag älskar när hon kommer fram och kör nosen mellan mina händer och ler med hela ansiktet när man kliar henne på ryggen. Hennes roliga läten, och den där viftande svansen! Hon gör mig så glad. Och jag tror Mira redan gillar henne massor! När Daniel var ute och gick en morgon med dem, så träffade han en vän som också har en hund. Mira har lekt med den här hunden förut, så dom går bra ihop, men när hunden i fråga sprang på Tindra så morrade Mira direkt och visade vem han Inte skulle ge sig på. Hennes Tindra låter man bli! Som sagt, jag kommer uppdatera mer och mer, ju mer jag lär känna denna underbara vovve!
Ska försöka lära mig lägga in bilder här som sagt, så ni kan få se hur världens finaste hundar råkar se ut! ;)
Återkommer! / Moa & vovvarna!
Tänkte presentera hundarna lite kortfattat, för de som inte känner någon av dem.
Börjar med min yngsta tik, Sagans Mira;
En riktigt go och glad hund, född 13/9 -07. Korsning mellan bordercollie (50%), Labrador Retriver (25%) och Golden Retriver (25%). Hon är energisk som få och det är relativt svårt att få henne trött! Men tränar man huvudet på henne tillräckligt länge, kan till och med Mira bli en soffpotatis framåt kvällen. :) Hon har alltid varit en underlägsen hund, som alltid gått ihop med alla, hundar som människor! Efter att jag haft med henne på skolan och bytt elevhem blev det lite problem. Hon blev påflugen av en annan hund och av rädsla tror jag, utvecklade hon ett aggresivt beteénde. Men hem till Arboga hos mamma en sväng, så fick hon koppla av och inte träffa så många hundar. När jag hämtade henne har jag fått jobba en del och vi är inte riktigt där än, en del hundar tycker hon fortfarande inte riktigt om. Men det är mycket bättre! I övrigt är detta en boll- och pinntokig flicka som älskar högerfötter. Ja, det är sant! Hon är galen i högerfötter. Hon har aldrig rört en sko som stått still i hallen, men när de sitter på fötterna och fötterna rör sig- dåå! Hihi. Här har ni verkligen världens gladaste hund, jag har inte träffat en människa som inte fattat tycke för henne eller blivit imponerad av min raring. Hennes egenskaper och hennes sätt att vara på är helt otroligt. En hund man bara älskar! Sen att hon är så jäkla söt, det gör inte det hela svårare att älska henne!
Sagans Mira hämtade jag en kväll i november, när hon dagen efter skulle fylla åtta veckor. I början kallade vi henne skuggan. Hon följde efter mig, vart jag än gick! Skulle jag på toaletten, ja, då skulle Mira allt också följa med in. Sen den dagen har vi varit oskiljaktiga. Hon är verkligen mitt allt, och många gånger när jag har lämnat henne hemma hos mamma i arboga, har jag legat och gråtit mig till sömns pga en saknad som inte går att beskriva. Ett liv utan Mira vill jag inte föreställa mig!
Jaja, en presentation var det! :) Ja, vad mer kan jag säga. Mira är en hund som älskar uppmärksamhet, älskar att stå i centrum och alltid vill vara till lags. Vi tränar agility och lydnad, och hon är otroligt duktig måste jag säga. Min älskade lilla vovvsla :)
Tindra;
Än så länge är det ganska svårt för mig att göra en presentation, men jag ska skriva ner vad jag hittills känt och märkt. Vi hämtade Tindra i söndags. Hon är en glad, något blyg hund med ett hjärta av guld. När man vaknar på morgonen så ser man bara en gyllene sheltie med en viftande svans och ögon som lyser! Tindra är lite försiktig av sig, och tar inte för sig mer än nödvändigt. Men det släpper efter ett tag och jag ser henne redan som en riktig bästa vän efter bara sex dagar. Kontakten är enormt bra och jag älskar när hon kommer fram och kör nosen mellan mina händer och ler med hela ansiktet när man kliar henne på ryggen. Hennes roliga läten, och den där viftande svansen! Hon gör mig så glad. Och jag tror Mira redan gillar henne massor! När Daniel var ute och gick en morgon med dem, så träffade han en vän som också har en hund. Mira har lekt med den här hunden förut, så dom går bra ihop, men när hunden i fråga sprang på Tindra så morrade Mira direkt och visade vem han Inte skulle ge sig på. Hennes Tindra låter man bli! Som sagt, jag kommer uppdatera mer och mer, ju mer jag lär känna denna underbara vovve!
Ska försöka lära mig lägga in bilder här som sagt, så ni kan få se hur världens finaste hundar råkar se ut! ;)
Återkommer! / Moa & vovvarna!
Voff!
Hej där.
Det här kommer bli min blogg där jag skriver om vardagen med mina numera två hundar. Jag kommer ta upp saker som rör hundar i sig, och även skriva och berätta om vad vi hittar på. Tycker det kan vara bra, dels för min del att kunna gå tillbaka och se vad vi gjort och få skriva ner hur det går, och dels för att Tindras (jag ska snart berätta!) fd matte ska kunna läsa om vad vi gör. :)
Ja. Kan väl kanske börja med att berätta att jag har skaffat en till hund. En ganska häftig historia anser jag, haha. Jag kollar ju runt dagligen på blocket (som de flesta vännerna vet!) bara "för att". Jag har tänkt, tänkt och återigen tänkt! Jag vill att Mira ska slippa vara själv, när hon väl är själv. Men att skaffa en vän till Mira, kanske ni förstår inte är/var så lätt?
Mira är en riktig svartsjuk liten dam som gör ALLT för att stå i centrum. Men hennes egenskaper och personlighet fixar det mesta åt henne. Allt i från knäppa och oförståerliga ljud (jag har aldrig hört något liknande som Mira kan låta ibland?!) till kullerbyttor, stjälande av skumtomtar osv. Hon är otrolig, min lilla bordercollie! Dock är Mira väldigt duktig på att lyssna på mig, och även liiite på husse, när det passar sig! Och eftersom hon bara är 2,5 år gammal, så vill jag kunna änga mig åt att träna henne så mycket det bara går. Därför har jag ingen möjlighet att skaffa en unghund som behöver tränas väldigt. Sen måste ju hunden inte vara så uppmärksamhetskrävande, för dåå blir Miran svartsjuk! Alla vet väl att det är hon som är den viktigaste hunden i världen, eller? *ler*
Jag satt och kollade runt. Jag har alltid vetat vilka raser jag har velat ha. Bordercollie. Australian Shepherd. Shetland Sheepdog. Det är det jag sökt på! Men, jag kunde ju som sagt inte åta mig en riktigt krävande hund, och vad är då inte dessa raser??
Sen hittade jag en riktig sötnos! En sheltietik på snart 6 år. Lugn, lydig, söt. Åh? Var detta vår hund? Danne fick order om att ringa, och jag väntade med spänning på vad han skulle säga! (Ja, ni vet min fobi med att ringa. Det går bara inte!)
Hur som helst. Hunden hamnade hos en annan tjej på prov. Min tanke var: hur stor är chansen att det inte kommer funka? Vad skulle kunna gå snett liksom. Vännerna sa att jag skulle fortsätta leta istället. Och det gjorde jag! Ringde på en bordercollie, men han hade fått ett annat hem. Hela tiden funderade jag.. Ska jag verkligen ha en till? Då måste det ju vara en vuxen hund som kanske inte kräver lika mycket som Mira. Hade sheltien lite i bakhuvet, hon skulle ju varit perfekt.
I fredags förra veckan (?) var jag på praktik på hunddagiset. Fick ett sms av Danne att vi fått mejl! Gick in och tittade och .. Det hade inte funkat hos tjejen som tog sheltien på prov?! Den enas olycka är den andras lycka, haha.
Åkte hem till Arboga på kvällen, och på söndagen när vi ändå var där så drog vi till Norrköping. Träffade sötnosen, var där och pratade, gick ut en sväng med henne och åh. Vilken glad liten hund! Vi kom överens om att vi skulle ta med henne på prov och nu sitter jag här. Med två hundar! Och enligt mig har allting gått jättebra. De båda har anpassat sig otroligt bra och jag är så nöjd och glad. Det är perfekt! Tindra vill och får självklart också uppmärksamhet, ni får inte missförstå mig här haha. Men först får Mira en klapp och lite gos, sen kommer Tindra smygande och får vara med hon också. Hon vågar ta för sig mer och mer, det är jättebra!
Nu känns det som att det här inlägget blev jättekrångligt och sådär, men jag lovar att jag ska skriva bättre i fortsättningen. Så svårt bara att få ner en sån lång berättelse i text.
Men som sagt, hädanefter kommer här stå vad som händer med vovvarna, vad vi hittar på och hur allt går. Kommentera gärna, fråga gärna! :)
Ha en bra helg alla!
/ Moa, Mira & Tindra
Det här kommer bli min blogg där jag skriver om vardagen med mina numera två hundar. Jag kommer ta upp saker som rör hundar i sig, och även skriva och berätta om vad vi hittar på. Tycker det kan vara bra, dels för min del att kunna gå tillbaka och se vad vi gjort och få skriva ner hur det går, och dels för att Tindras (jag ska snart berätta!) fd matte ska kunna läsa om vad vi gör. :)
Ja. Kan väl kanske börja med att berätta att jag har skaffat en till hund. En ganska häftig historia anser jag, haha. Jag kollar ju runt dagligen på blocket (som de flesta vännerna vet!) bara "för att". Jag har tänkt, tänkt och återigen tänkt! Jag vill att Mira ska slippa vara själv, när hon väl är själv. Men att skaffa en vän till Mira, kanske ni förstår inte är/var så lätt?
Mira är en riktig svartsjuk liten dam som gör ALLT för att stå i centrum. Men hennes egenskaper och personlighet fixar det mesta åt henne. Allt i från knäppa och oförståerliga ljud (jag har aldrig hört något liknande som Mira kan låta ibland?!) till kullerbyttor, stjälande av skumtomtar osv. Hon är otrolig, min lilla bordercollie! Dock är Mira väldigt duktig på att lyssna på mig, och även liiite på husse, när det passar sig! Och eftersom hon bara är 2,5 år gammal, så vill jag kunna änga mig åt att träna henne så mycket det bara går. Därför har jag ingen möjlighet att skaffa en unghund som behöver tränas väldigt. Sen måste ju hunden inte vara så uppmärksamhetskrävande, för dåå blir Miran svartsjuk! Alla vet väl att det är hon som är den viktigaste hunden i världen, eller? *ler*
Jag satt och kollade runt. Jag har alltid vetat vilka raser jag har velat ha. Bordercollie. Australian Shepherd. Shetland Sheepdog. Det är det jag sökt på! Men, jag kunde ju som sagt inte åta mig en riktigt krävande hund, och vad är då inte dessa raser??
Sen hittade jag en riktig sötnos! En sheltietik på snart 6 år. Lugn, lydig, söt. Åh? Var detta vår hund? Danne fick order om att ringa, och jag väntade med spänning på vad han skulle säga! (Ja, ni vet min fobi med att ringa. Det går bara inte!)
Hur som helst. Hunden hamnade hos en annan tjej på prov. Min tanke var: hur stor är chansen att det inte kommer funka? Vad skulle kunna gå snett liksom. Vännerna sa att jag skulle fortsätta leta istället. Och det gjorde jag! Ringde på en bordercollie, men han hade fått ett annat hem. Hela tiden funderade jag.. Ska jag verkligen ha en till? Då måste det ju vara en vuxen hund som kanske inte kräver lika mycket som Mira. Hade sheltien lite i bakhuvet, hon skulle ju varit perfekt.
I fredags förra veckan (?) var jag på praktik på hunddagiset. Fick ett sms av Danne att vi fått mejl! Gick in och tittade och .. Det hade inte funkat hos tjejen som tog sheltien på prov?! Den enas olycka är den andras lycka, haha.
Åkte hem till Arboga på kvällen, och på söndagen när vi ändå var där så drog vi till Norrköping. Träffade sötnosen, var där och pratade, gick ut en sväng med henne och åh. Vilken glad liten hund! Vi kom överens om att vi skulle ta med henne på prov och nu sitter jag här. Med två hundar! Och enligt mig har allting gått jättebra. De båda har anpassat sig otroligt bra och jag är så nöjd och glad. Det är perfekt! Tindra vill och får självklart också uppmärksamhet, ni får inte missförstå mig här haha. Men först får Mira en klapp och lite gos, sen kommer Tindra smygande och får vara med hon också. Hon vågar ta för sig mer och mer, det är jättebra!
Nu känns det som att det här inlägget blev jättekrångligt och sådär, men jag lovar att jag ska skriva bättre i fortsättningen. Så svårt bara att få ner en sån lång berättelse i text.
Men som sagt, hädanefter kommer här stå vad som händer med vovvarna, vad vi hittar på och hur allt går. Kommentera gärna, fråga gärna! :)
Ha en bra helg alla!
/ Moa, Mira & Tindra
