Voff!
Hej där.
Det här kommer bli min blogg där jag skriver om vardagen med mina numera två hundar. Jag kommer ta upp saker som rör hundar i sig, och även skriva och berätta om vad vi hittar på. Tycker det kan vara bra, dels för min del att kunna gå tillbaka och se vad vi gjort och få skriva ner hur det går, och dels för att Tindras (jag ska snart berätta!) fd matte ska kunna läsa om vad vi gör. :)
Ja. Kan väl kanske börja med att berätta att jag har skaffat en till hund. En ganska häftig historia anser jag, haha. Jag kollar ju runt dagligen på blocket (som de flesta vännerna vet!) bara "för att". Jag har tänkt, tänkt och återigen tänkt! Jag vill att Mira ska slippa vara själv, när hon väl är själv. Men att skaffa en vän till Mira, kanske ni förstår inte är/var så lätt?
Mira är en riktig svartsjuk liten dam som gör ALLT för att stå i centrum. Men hennes egenskaper och personlighet fixar det mesta åt henne. Allt i från knäppa och oförståerliga ljud (jag har aldrig hört något liknande som Mira kan låta ibland?!) till kullerbyttor, stjälande av skumtomtar osv. Hon är otrolig, min lilla bordercollie! Dock är Mira väldigt duktig på att lyssna på mig, och även liiite på husse, när det passar sig! Och eftersom hon bara är 2,5 år gammal, så vill jag kunna änga mig åt att träna henne så mycket det bara går. Därför har jag ingen möjlighet att skaffa en unghund som behöver tränas väldigt. Sen måste ju hunden inte vara så uppmärksamhetskrävande, för dåå blir Miran svartsjuk! Alla vet väl att det är hon som är den viktigaste hunden i världen, eller? *ler*
Jag satt och kollade runt. Jag har alltid vetat vilka raser jag har velat ha. Bordercollie. Australian Shepherd. Shetland Sheepdog. Det är det jag sökt på! Men, jag kunde ju som sagt inte åta mig en riktigt krävande hund, och vad är då inte dessa raser??
Sen hittade jag en riktig sötnos! En sheltietik på snart 6 år. Lugn, lydig, söt. Åh? Var detta vår hund? Danne fick order om att ringa, och jag väntade med spänning på vad han skulle säga! (Ja, ni vet min fobi med att ringa. Det går bara inte!)
Hur som helst. Hunden hamnade hos en annan tjej på prov. Min tanke var: hur stor är chansen att det inte kommer funka? Vad skulle kunna gå snett liksom. Vännerna sa att jag skulle fortsätta leta istället. Och det gjorde jag! Ringde på en bordercollie, men han hade fått ett annat hem. Hela tiden funderade jag.. Ska jag verkligen ha en till? Då måste det ju vara en vuxen hund som kanske inte kräver lika mycket som Mira. Hade sheltien lite i bakhuvet, hon skulle ju varit perfekt.
I fredags förra veckan (?) var jag på praktik på hunddagiset. Fick ett sms av Danne att vi fått mejl! Gick in och tittade och .. Det hade inte funkat hos tjejen som tog sheltien på prov?! Den enas olycka är den andras lycka, haha.
Åkte hem till Arboga på kvällen, och på söndagen när vi ändå var där så drog vi till Norrköping. Träffade sötnosen, var där och pratade, gick ut en sväng med henne och åh. Vilken glad liten hund! Vi kom överens om att vi skulle ta med henne på prov och nu sitter jag här. Med två hundar! Och enligt mig har allting gått jättebra. De båda har anpassat sig otroligt bra och jag är så nöjd och glad. Det är perfekt! Tindra vill och får självklart också uppmärksamhet, ni får inte missförstå mig här haha. Men först får Mira en klapp och lite gos, sen kommer Tindra smygande och får vara med hon också. Hon vågar ta för sig mer och mer, det är jättebra!
Nu känns det som att det här inlägget blev jättekrångligt och sådär, men jag lovar att jag ska skriva bättre i fortsättningen. Så svårt bara att få ner en sån lång berättelse i text.
Men som sagt, hädanefter kommer här stå vad som händer med vovvarna, vad vi hittar på och hur allt går. Kommentera gärna, fråga gärna! :)
Ha en bra helg alla!
/ Moa, Mira & Tindra
Det här kommer bli min blogg där jag skriver om vardagen med mina numera två hundar. Jag kommer ta upp saker som rör hundar i sig, och även skriva och berätta om vad vi hittar på. Tycker det kan vara bra, dels för min del att kunna gå tillbaka och se vad vi gjort och få skriva ner hur det går, och dels för att Tindras (jag ska snart berätta!) fd matte ska kunna läsa om vad vi gör. :)
Ja. Kan väl kanske börja med att berätta att jag har skaffat en till hund. En ganska häftig historia anser jag, haha. Jag kollar ju runt dagligen på blocket (som de flesta vännerna vet!) bara "för att". Jag har tänkt, tänkt och återigen tänkt! Jag vill att Mira ska slippa vara själv, när hon väl är själv. Men att skaffa en vän till Mira, kanske ni förstår inte är/var så lätt?
Mira är en riktig svartsjuk liten dam som gör ALLT för att stå i centrum. Men hennes egenskaper och personlighet fixar det mesta åt henne. Allt i från knäppa och oförståerliga ljud (jag har aldrig hört något liknande som Mira kan låta ibland?!) till kullerbyttor, stjälande av skumtomtar osv. Hon är otrolig, min lilla bordercollie! Dock är Mira väldigt duktig på att lyssna på mig, och även liiite på husse, när det passar sig! Och eftersom hon bara är 2,5 år gammal, så vill jag kunna änga mig åt att träna henne så mycket det bara går. Därför har jag ingen möjlighet att skaffa en unghund som behöver tränas väldigt. Sen måste ju hunden inte vara så uppmärksamhetskrävande, för dåå blir Miran svartsjuk! Alla vet väl att det är hon som är den viktigaste hunden i världen, eller? *ler*
Jag satt och kollade runt. Jag har alltid vetat vilka raser jag har velat ha. Bordercollie. Australian Shepherd. Shetland Sheepdog. Det är det jag sökt på! Men, jag kunde ju som sagt inte åta mig en riktigt krävande hund, och vad är då inte dessa raser??
Sen hittade jag en riktig sötnos! En sheltietik på snart 6 år. Lugn, lydig, söt. Åh? Var detta vår hund? Danne fick order om att ringa, och jag väntade med spänning på vad han skulle säga! (Ja, ni vet min fobi med att ringa. Det går bara inte!)
Hur som helst. Hunden hamnade hos en annan tjej på prov. Min tanke var: hur stor är chansen att det inte kommer funka? Vad skulle kunna gå snett liksom. Vännerna sa att jag skulle fortsätta leta istället. Och det gjorde jag! Ringde på en bordercollie, men han hade fått ett annat hem. Hela tiden funderade jag.. Ska jag verkligen ha en till? Då måste det ju vara en vuxen hund som kanske inte kräver lika mycket som Mira. Hade sheltien lite i bakhuvet, hon skulle ju varit perfekt.
I fredags förra veckan (?) var jag på praktik på hunddagiset. Fick ett sms av Danne att vi fått mejl! Gick in och tittade och .. Det hade inte funkat hos tjejen som tog sheltien på prov?! Den enas olycka är den andras lycka, haha.
Åkte hem till Arboga på kvällen, och på söndagen när vi ändå var där så drog vi till Norrköping. Träffade sötnosen, var där och pratade, gick ut en sväng med henne och åh. Vilken glad liten hund! Vi kom överens om att vi skulle ta med henne på prov och nu sitter jag här. Med två hundar! Och enligt mig har allting gått jättebra. De båda har anpassat sig otroligt bra och jag är så nöjd och glad. Det är perfekt! Tindra vill och får självklart också uppmärksamhet, ni får inte missförstå mig här haha. Men först får Mira en klapp och lite gos, sen kommer Tindra smygande och får vara med hon också. Hon vågar ta för sig mer och mer, det är jättebra!
Nu känns det som att det här inlägget blev jättekrångligt och sådär, men jag lovar att jag ska skriva bättre i fortsättningen. Så svårt bara att få ner en sån lång berättelse i text.
Men som sagt, hädanefter kommer här stå vad som händer med vovvarna, vad vi hittar på och hur allt går. Kommentera gärna, fråga gärna! :)
Ha en bra helg alla!
/ Moa, Mira & Tindra
Kommentarer
Trackback
