arvidssonmoa

- Egentligen vill jag bara skrika och gråta. Vända mig om och springa tillbaka. Jag plågar mig genom att kolla igenom bilder, minnas i huvudet alla underbara stunder. Jag vill tillbaka, jag vill leva om. Jag vill inte att det förflutna ska vara just förflutet och inte finnas kvar. Jag vill uppleva allt igen. Det känns som att jag går åt fel håll i en rulltrappa. Kämpar mig neråt, men rulltrappan går bara uppåt ändå.

Åltorp kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, minnena kommer aldrig suddas ut, jag kommer fortfarande gråta många många gånger för att ingenting är som förut.

Pappa kommer föralltid vara sjuk, och det spelar ingen roll hur snabbt jag går i den där jävla rulltrappan, den kommer fortsätta rulla uppåt.

Jimmy kommer ändå ha förstört en stor del av mitt, fått mig att gå igenom allt det här jag har gått igenom. Psyk hit och dit, det kommer inte ändras. Det han har gjort är gjort, och det är synd att man kan låta en människa förstöra så enormt mycket för än, innan man förstår att det är fel.

Mycket som man vill ändra på i det förflutna. Mycket man vill stanna kvar i. Tänk alla underbara sommarkvällar när jag var yngre. Vi fiskade, badade, pratade, red, skrattade, spelade fotboll. Det var lycka att bara vara tillsammans.

Det är kanske dags att vända om, gå åt rätt håll i rulltrappan. Låta sig föras vidare i livet, gå framåt och uppåt. Dit man ska. Nå sina mål, och lämna det  förflutna bakom sig..

Nu ska jag ut och röka, träna, springa. Göra vad som krävs för att bli av med ångesten.



Danne, jag älskar dig verkligen! Glöm aldrig bort det. Tack för allt stöd du ger mig<3