du förgyller mitt liv.
Till Dig.
Jag vet inte vad jag ska säga, får inga ord på mina tankar. Jad bad att få prata med dig, och är tacksam att du gav mig chansen. Ändå när vi väl står där öga mot öga så finner jag inga ord! Jag vill bara be om ursäkt, vill bara att du ska veta att jag är så ledsen för vad som har hänt, och att min rädsla att förlora dig är större än nånting annat. Jag vill börja om på nytt, jag vill kämpa mig framåt, och kunna leva lyckligt. Men inte utan dig.. Och har jag förstört allting mellan oss, så vill jag inte börja om. Och med det menar jag självklart inte att du ska förlåta mig bara för att jag ska bli glad igen, utan jag vill att du gör som du själv känner. Just nu vet du ju inte vad du känner och vill, men jag hoppas att du någon gång kommer på det, och att jag står kvar och väntar då. Du är en utav de få människor som får mig glad genom att bara finnas, och anledningen till att det har blivit som det blivit är att jag är så fruktansvärt rädd att förlora dig, att jag gör vad som helst för att få höra orden att du aldrig gör det. Men det blir så fel, jag måste lära om. Men betyder inte det något för dig ens, att jag säger så? Att jag säger att jag ska börja om, bättra mig och framför allt lära mig allt jag kan om hur man beter sig i relationer. Svartsjukan är något som förföljt mig länge nu, tackvare alla vet vem. Men jag jobbar, jag kämpar och jag försöker, jag ska göra ALLT för att bota mig själv. Jag ska komma ur detta mörker, bli mig själv igen. Den Moa du träffade i augusti. Jag ska visa dig att det är den jag är!! Men jag måste få tro på att du kommer tillbaka, jag måste få hoppas att du fortfarande är en del av mig, och att jag fortfarande betyder någonting. Och eftersom du tog på dig skor och jacka, gick ut i kylan för att ställa dig och lyssna på en trasig Moa, som försökte förklara och be om ursäkt, då inbillar jag mig iaf att det finns en gnutta hopp kvar? Du vill fortfarande på något vis finnas i mitt liv? Det intalar jag mig själv iaf, annars kommer jag inte upp på fötterna när jag vaknar. Så många tårar jag fällt, så många känslor jag känt. Hur illa jag har gjort mig, pga känslan att jag sårat dig. Alla tar åt sig olika, och jag har behandlat fler än dig illa. Men jag ser att det tog hårt på dig, och jag ångrar alla ord jag sagt. Jag står fast vid att jag älskar dig och att du är en underbar vän! Men, det som händer mig har ingenting med dig att göra. Det är bara lättare att bete sig illa mot någon man älskar, för att få något att skylla smärtan på. Jag ska kämpa, jag ska stå upp, jag ska le. Så länge du finns med mig. Du förgyller mitt liv! Du är en underbar vän, som många skulle göra mycket för att få ha som vän. Du har så stort inflytande på mig och jag är otroligt glad över att jag fått lära känna dig. Utan dig känns mitt liv lika meningslöst som innan jag började på Lillerud. Det finns inga förlåt i världen, ändå är förlåt det enda jag kan säga. FÖRLÅT!!! Jag är beredd att göra ALLT, för att det ska bli bra igen, bara du stannar vid min sida.. Lämna mig inte, snälla!! :'(
<3
Jag vet inte vad jag ska säga, får inga ord på mina tankar. Jad bad att få prata med dig, och är tacksam att du gav mig chansen. Ändå när vi väl står där öga mot öga så finner jag inga ord! Jag vill bara be om ursäkt, vill bara att du ska veta att jag är så ledsen för vad som har hänt, och att min rädsla att förlora dig är större än nånting annat. Jag vill börja om på nytt, jag vill kämpa mig framåt, och kunna leva lyckligt. Men inte utan dig.. Och har jag förstört allting mellan oss, så vill jag inte börja om. Och med det menar jag självklart inte att du ska förlåta mig bara för att jag ska bli glad igen, utan jag vill att du gör som du själv känner. Just nu vet du ju inte vad du känner och vill, men jag hoppas att du någon gång kommer på det, och att jag står kvar och väntar då. Du är en utav de få människor som får mig glad genom att bara finnas, och anledningen till att det har blivit som det blivit är att jag är så fruktansvärt rädd att förlora dig, att jag gör vad som helst för att få höra orden att du aldrig gör det. Men det blir så fel, jag måste lära om. Men betyder inte det något för dig ens, att jag säger så? Att jag säger att jag ska börja om, bättra mig och framför allt lära mig allt jag kan om hur man beter sig i relationer. Svartsjukan är något som förföljt mig länge nu, tackvare alla vet vem. Men jag jobbar, jag kämpar och jag försöker, jag ska göra ALLT för att bota mig själv. Jag ska komma ur detta mörker, bli mig själv igen. Den Moa du träffade i augusti. Jag ska visa dig att det är den jag är!! Men jag måste få tro på att du kommer tillbaka, jag måste få hoppas att du fortfarande är en del av mig, och att jag fortfarande betyder någonting. Och eftersom du tog på dig skor och jacka, gick ut i kylan för att ställa dig och lyssna på en trasig Moa, som försökte förklara och be om ursäkt, då inbillar jag mig iaf att det finns en gnutta hopp kvar? Du vill fortfarande på något vis finnas i mitt liv? Det intalar jag mig själv iaf, annars kommer jag inte upp på fötterna när jag vaknar. Så många tårar jag fällt, så många känslor jag känt. Hur illa jag har gjort mig, pga känslan att jag sårat dig. Alla tar åt sig olika, och jag har behandlat fler än dig illa. Men jag ser att det tog hårt på dig, och jag ångrar alla ord jag sagt. Jag står fast vid att jag älskar dig och att du är en underbar vän! Men, det som händer mig har ingenting med dig att göra. Det är bara lättare att bete sig illa mot någon man älskar, för att få något att skylla smärtan på. Jag ska kämpa, jag ska stå upp, jag ska le. Så länge du finns med mig. Du förgyller mitt liv! Du är en underbar vän, som många skulle göra mycket för att få ha som vän. Du har så stort inflytande på mig och jag är otroligt glad över att jag fått lära känna dig. Utan dig känns mitt liv lika meningslöst som innan jag började på Lillerud. Det finns inga förlåt i världen, ändå är förlåt det enda jag kan säga. FÖRLÅT!!! Jag är beredd att göra ALLT, för att det ska bli bra igen, bara du stannar vid min sida.. Lämna mig inte, snälla!! :'(
<3
I'll give up.
visste att kärlek kunde förvandlas till hat,
men jag visste inte att det gick så fort att man själv inte ens hängde med.
jag är tom! jag har så mycket kvar att leva för, men jag har inte orken, kraften eller lusten att leva.
jag ger upp, jag går, jag struntar totalt i det här.
bort, bort, bort.
tänk att en endaste människa kan få en att bara vilja strunta i allting som en gång var så viktigt.
hunden, vännerna & familjen, ni kommer alltid betyda mest.
men just nu kvittar precis allt..
ha ett bra liv!
men jag visste inte att det gick så fort att man själv inte ens hängde med.
jag är tom! jag har så mycket kvar att leva för, men jag har inte orken, kraften eller lusten att leva.
jag ger upp, jag går, jag struntar totalt i det här.
bort, bort, bort.
tänk att en endaste människa kan få en att bara vilja strunta i allting som en gång var så viktigt.
hunden, vännerna & familjen, ni kommer alltid betyda mest.
men just nu kvittar precis allt..
ha ett bra liv!
Jag saknar er, Lilleruds-folk! <3
Usch vad ont det gör! Det skär i hela hjärtat, saknar allt så jävla mycket!! Saknar sommaren 07, saknar allt jag någonsin gjort med dig. Ingen kommer någonsin förstå hur speciell du var/är för mig.. Och framförallt kommer ingen nånsin förstå vilken enorm saknad jag känner!!
sorg&saknad, värsta känslorna..
Jaja, lite positivt i allt det sorgsna: Elin och jag ska åka utomlands! Förmodligen Spanien eller något. Ska bli helt underbart, jag längtar som bara den! <3
Idagens har mor och jag åkt land och rike runt, nästan, för att handla upp mitt matförråd hemma i Karlstad. På fredag morgon åker vi som sagt. Halv sex - på morgonen!! Blä.. Har iaf lagat en massa mat idag, så nu har jag matlådor! Lax, köttfärs och pannkakor =) Mumma.. Var även in till pappsen en sväng idag o hälsade på! Hade ett mycket givande samtal med honom, kändes verkligen asbra!! Är glad att han finns, och bara hoppas att han kommer hänga kvar länge till. Man vet ju aldrig.
Nej nu blir det sova, bort med alla hemska tankar! Godnatt!
sorg&saknad, värsta känslorna..
Jaja, lite positivt i allt det sorgsna: Elin och jag ska åka utomlands! Förmodligen Spanien eller något. Ska bli helt underbart, jag längtar som bara den! <3
Idagens har mor och jag åkt land och rike runt, nästan, för att handla upp mitt matförråd hemma i Karlstad. På fredag morgon åker vi som sagt. Halv sex - på morgonen!! Blä.. Har iaf lagat en massa mat idag, så nu har jag matlådor! Lax, köttfärs och pannkakor =) Mumma.. Var även in till pappsen en sväng idag o hälsade på! Hade ett mycket givande samtal med honom, kändes verkligen asbra!! Är glad att han finns, och bara hoppas att han kommer hänga kvar länge till. Man vet ju aldrig.
Nej nu blir det sova, bort med alla hemska tankar! Godnatt!
Om man fick vrida tillbaka klockan..
Halloj. Inte skrivit på bra länge igen, förlåt för det. Men hade tänkt att den här boggen inte skulle bli lika negativ som den förra, och eftersom mitt liv är ganska negativt nu, så låter jag bli att skriva istället :) Men nu har jag sån lust att bara skriva av mig, så jag hoppas det är okej för alla att jag gör det, haha. Utan anonyma kommentarer och sånt OMOGET skit.
Allt är ganska så rörigt för tillfället. Känns som att jag har förlorat väldigt mycket på väldigt kort tid. Skönt att åka hem igen (Karlstad) så man slipper allt skit här i Arboga.. Man tröttnar så snabbt! Och nu har jag verkligen ännu mindre anledning att åka ''hem''.. Min familj, och ett få tal vänner som jag kan räkna upp med mina händer, är det enda som lockar tillbaka. I karlstad är allting frid och fröjd, hoppas jag. (Saknar folket och djuren som bara den!!) Dock inte skolan. Har tokmycket att göra, på väldiigt kort tid! Mina betyg var inte riktigt ''Moa-betyg'', men jag antar att jag får skylla mig själv (??) när jag är ute och åker ambulans om nätterna, istället för att plugga! Skämt åsido, men tiden och skolan tar inte alltför stor hänsyn till att mitt liv är helt åt helvete för tillfället, och att jag är ganska så less på allt som har med skola och arbete att göra! Vill bara bo på Lillerud och ta hand om djuren, umgås med mina vänner och slippa tänka en massa. Stå där i CP (där man röker) och röka med trevlig folk o prata skit, så som vi jämt gör. Eller sitta o kolla på film på något utav elevhemmen, vara ute och gå i skogen med hundarna, pyssla nere i stallet..
Det finns så mycket underbara grejer med att gå och bo på Lillerud! Men jag orkar knappt med mig själv, så hur fan kan folk förvänta sig att jag ska orka med en jävla massa kurser? Har sån jävla ångest över allt! Måste ta det lugnt och varva ner och tänka på mig själv.. Men som sagt, skolan tar inte hänsyn till att jag mår dåligt och därför inte kan göra mitt bästa.
Egentligen borde jag sova nu, och sluta tänka en massa, haha. Ska upp tidigt imorn och åka och handla med mor. Får se när jag kommer tillbaka till Arboga nästa gång, men troligtvis blir det om sex (!!!!!) veckor :) Som vanligt ungefär.. Så skönt!! Helgen blir det häst&hund, skog och ridhus! Underbaart! Vänner, filmer, god mat, och allt som hör till mitt underbara hem i dom värmländska skogarna :)
Önskar att man kunde vrida tillbaka klockan, stoppa tiden, eller bara hoppa fram eller bak ett par år i tiden. Är fast i den värsta fasen i mitt liv känns det som, önskar bara att allting var ogjort!! Hade jag fått 'göra om', så hade allt varit så annorlunda idag, hade aldrig mått såhär dåligt, känt den här känslan, eller överhuvudtaget levt det här livet idag. Hade varit en starkare människa, stått på egna ben och klarat mig (för det mesta!) själv. Har aldrig känt mig så svag som nu. Förlorat det starkaste i mitt liv, på en vecka. Min bästa vän och min stora kärlek.. Ni kan ju bara tänka er hur det känns? Men som vanligt är det bara att bita ihop, le och gå upp varje morgon och leva på som vanligt. Citerat av min vän J ''älskling, så mycket som du har klarat i ditt liv? Då är du stark, även fast du själv inte vet om det <3'' , när jag råkade nämna att jag känner mig rätt så svag. Och det är sant.. Jag har klarar av så himla mycket jobbigt här i livet, finns dom som upplevt värre saker, men det finns nog väldigt många fler som levt ett bättre! Men än så står jag upp, och än så fortsätter jag kämpa mot ett värdigt och rättvist liv. Är inte det styrka så säg? Jag kanske inte är så svag som jag själv påstår.. Även om det känns så många gånger.. Speciellt när man förlorat, den största styrkan man någonsin haft.. <3
Men det är som sagt bara att fortsätta! Man kan inte leva genom andra hela livet, någon gång måste man stå på egna ben. Det ska jag försöka med nu! Ska leva upp till nyårslöftet som jag och min syster Annis gav varandra idag, en hemlighet mellan oss, som jag verkligen ska sträva efter att efterfölja! :) Det måste jag, för mitt eget bästa.
Nej, nu har jag skrivit en hel del, osammanhängande och oförståligt som vanligt! Ber om ursäkt för det :) Skriver säkert mer imorn, men nu måste jag skriva inköpslista och sen sova! Klockan ringer om sisådär sex timmar! Vet inte ens om någon orkade läsa enda hit ner, men utifallatt: Ha det bra! :)<3
PUSSHEJ!
Allt är ganska så rörigt för tillfället. Känns som att jag har förlorat väldigt mycket på väldigt kort tid. Skönt att åka hem igen (Karlstad) så man slipper allt skit här i Arboga.. Man tröttnar så snabbt! Och nu har jag verkligen ännu mindre anledning att åka ''hem''.. Min familj, och ett få tal vänner som jag kan räkna upp med mina händer, är det enda som lockar tillbaka. I karlstad är allting frid och fröjd, hoppas jag. (Saknar folket och djuren som bara den!!) Dock inte skolan. Har tokmycket att göra, på väldiigt kort tid! Mina betyg var inte riktigt ''Moa-betyg'', men jag antar att jag får skylla mig själv (??) när jag är ute och åker ambulans om nätterna, istället för att plugga! Skämt åsido, men tiden och skolan tar inte alltför stor hänsyn till att mitt liv är helt åt helvete för tillfället, och att jag är ganska så less på allt som har med skola och arbete att göra! Vill bara bo på Lillerud och ta hand om djuren, umgås med mina vänner och slippa tänka en massa. Stå där i CP (där man röker) och röka med trevlig folk o prata skit, så som vi jämt gör. Eller sitta o kolla på film på något utav elevhemmen, vara ute och gå i skogen med hundarna, pyssla nere i stallet..
Det finns så mycket underbara grejer med att gå och bo på Lillerud! Men jag orkar knappt med mig själv, så hur fan kan folk förvänta sig att jag ska orka med en jävla massa kurser? Har sån jävla ångest över allt! Måste ta det lugnt och varva ner och tänka på mig själv.. Men som sagt, skolan tar inte hänsyn till att jag mår dåligt och därför inte kan göra mitt bästa.
Egentligen borde jag sova nu, och sluta tänka en massa, haha. Ska upp tidigt imorn och åka och handla med mor. Får se när jag kommer tillbaka till Arboga nästa gång, men troligtvis blir det om sex (!!!!!) veckor :) Som vanligt ungefär.. Så skönt!! Helgen blir det häst&hund, skog och ridhus! Underbaart! Vänner, filmer, god mat, och allt som hör till mitt underbara hem i dom värmländska skogarna :)
Önskar att man kunde vrida tillbaka klockan, stoppa tiden, eller bara hoppa fram eller bak ett par år i tiden. Är fast i den värsta fasen i mitt liv känns det som, önskar bara att allting var ogjort!! Hade jag fått 'göra om', så hade allt varit så annorlunda idag, hade aldrig mått såhär dåligt, känt den här känslan, eller överhuvudtaget levt det här livet idag. Hade varit en starkare människa, stått på egna ben och klarat mig (för det mesta!) själv. Har aldrig känt mig så svag som nu. Förlorat det starkaste i mitt liv, på en vecka. Min bästa vän och min stora kärlek.. Ni kan ju bara tänka er hur det känns? Men som vanligt är det bara att bita ihop, le och gå upp varje morgon och leva på som vanligt. Citerat av min vän J ''älskling, så mycket som du har klarat i ditt liv? Då är du stark, även fast du själv inte vet om det <3'' , när jag råkade nämna att jag känner mig rätt så svag. Och det är sant.. Jag har klarar av så himla mycket jobbigt här i livet, finns dom som upplevt värre saker, men det finns nog väldigt många fler som levt ett bättre! Men än så står jag upp, och än så fortsätter jag kämpa mot ett värdigt och rättvist liv. Är inte det styrka så säg? Jag kanske inte är så svag som jag själv påstår.. Även om det känns så många gånger.. Speciellt när man förlorat, den största styrkan man någonsin haft.. <3
Men det är som sagt bara att fortsätta! Man kan inte leva genom andra hela livet, någon gång måste man stå på egna ben. Det ska jag försöka med nu! Ska leva upp till nyårslöftet som jag och min syster Annis gav varandra idag, en hemlighet mellan oss, som jag verkligen ska sträva efter att efterfölja! :) Det måste jag, för mitt eget bästa.
Nej, nu har jag skrivit en hel del, osammanhängande och oförståligt som vanligt! Ber om ursäkt för det :) Skriver säkert mer imorn, men nu måste jag skriva inköpslista och sen sova! Klockan ringer om sisådär sex timmar! Vet inte ens om någon orkade läsa enda hit ner, men utifallatt: Ha det bra! :)<3
PUSSHEJ!
