Stor suck..
Inte så stor lust att blogga nu, kommer bara skriva saker jag ångrar sen.
Blivit utslängd från klassrummet för första gången i min skolkarriär, inte hittat någon ögonsten nr2 att köpa trots att jag mejlat och ringt på ett par stycken, har kollat på lägenhet men den föll oss inte i tycke, har hittat ett underbart hus att köpa - men det fattas ett par tusen om man säger så, för att det ska gå vägen.
I övrigt mår jag sisådär just nu, skolan får mig att stressa sönder och framkallar ångest av allra högsta grad. Jag har för mycket skolarbeten att göra för att jag ens ska orka ta tag i ett enda.
Jag längtar hem ständigt och Mira passar snart inte att bo kvar här. Hon har blivit utsatt för för mycket aggrissivitet av hundarna vi bor tsm med att hon nu börjar göra utfall mot alla hon möter, i försvar. Det spelar inte så stor roll hur jag beter mig i situationen, om jag ignorerar, säger till, försöker göra det till något positivt. Och kan inte Mira vara kvar kan jag lova att jag inte heller stannar särskilt länge..
Jag vet faktiskt inte längre. Jag funderar hela tiden på vad jag ska göra? Finns ingen att prata med, och definitivt ingen som förstår. Jag tänker på J mer och mer, och det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Jag tänker på pappa, och i princip mycket av det som jag gått igenom. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna lära mig att leva med saker, att kunna bearbeta det. Att gå hos en psykolog gav en hel del och jag lärde mig mycket. Men det lärde mig inte att acceptera saker som hänt, glömma och förlåta eller ens hur jag ska leva med det utan smärta.
Nej, vad ska man göra. Lust att ta min hund & pojkvän och bara fly. Fly från allt.. Men jag vet att det inte löser något, utan att allt kommer tillbaka och efter mig. Men jag skulle behöva en paus. Jag försöker se framåt, kolla lägenhet, leta hund, tänka framåt. Planera körkortet.. Men det går inte alls som jag vill just nu och då är det svårt att hålla glöden uppe.
Ska fortsätta lyssna på bra musik nu och mysa med mira, fundera över vad jag vill göra. Så småningom när jag får ork ska jag städa köket, som är mitt område den här veckan, eventuellt äta kvällsfika? men förmodligen inte. Kanske orka skriva något på något arbete, men.. Nej, rederiet och sova, det lät ännu bättre.
Imorn åker jag hem igen, (kom hit idag) och det ska bli skönt. Jag vill aldrig komma tillbaka..
Hejsvejs
22/2-09 - föralltid. <3
Blivit utslängd från klassrummet för första gången i min skolkarriär, inte hittat någon ögonsten nr2 att köpa trots att jag mejlat och ringt på ett par stycken, har kollat på lägenhet men den föll oss inte i tycke, har hittat ett underbart hus att köpa - men det fattas ett par tusen om man säger så, för att det ska gå vägen.
I övrigt mår jag sisådär just nu, skolan får mig att stressa sönder och framkallar ångest av allra högsta grad. Jag har för mycket skolarbeten att göra för att jag ens ska orka ta tag i ett enda.
Jag längtar hem ständigt och Mira passar snart inte att bo kvar här. Hon har blivit utsatt för för mycket aggrissivitet av hundarna vi bor tsm med att hon nu börjar göra utfall mot alla hon möter, i försvar. Det spelar inte så stor roll hur jag beter mig i situationen, om jag ignorerar, säger till, försöker göra det till något positivt. Och kan inte Mira vara kvar kan jag lova att jag inte heller stannar särskilt länge..
Jag vet faktiskt inte längre. Jag funderar hela tiden på vad jag ska göra? Finns ingen att prata med, och definitivt ingen som förstår. Jag tänker på J mer och mer, och det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Jag tänker på pappa, och i princip mycket av det som jag gått igenom. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna lära mig att leva med saker, att kunna bearbeta det. Att gå hos en psykolog gav en hel del och jag lärde mig mycket. Men det lärde mig inte att acceptera saker som hänt, glömma och förlåta eller ens hur jag ska leva med det utan smärta.
Nej, vad ska man göra. Lust att ta min hund & pojkvän och bara fly. Fly från allt.. Men jag vet att det inte löser något, utan att allt kommer tillbaka och efter mig. Men jag skulle behöva en paus. Jag försöker se framåt, kolla lägenhet, leta hund, tänka framåt. Planera körkortet.. Men det går inte alls som jag vill just nu och då är det svårt att hålla glöden uppe.
Ska fortsätta lyssna på bra musik nu och mysa med mira, fundera över vad jag vill göra. Så småningom när jag får ork ska jag städa köket, som är mitt område den här veckan, eventuellt äta kvällsfika? men förmodligen inte. Kanske orka skriva något på något arbete, men.. Nej, rederiet och sova, det lät ännu bättre.
Imorn åker jag hem igen, (kom hit idag) och det ska bli skönt. Jag vill aldrig komma tillbaka..
Hejsvejs
22/2-09 - föralltid. <3
Kommentarer
Postat av: Josefine Waern
Fall inte tillbaka, försök tänk framåt.
Du är stark och kommer lösa allt.
Du kommer få Mira att sluta med utfall, få henne trygg igen. Ni kommer hitta lägenhet och en till hund. Allt går bara man vill, du ska se att det ordnar sig. Hojta om du är i arboga och vill ha hjälp med "gå för bi hundar" när du ska träna bort det på Mira.. Hör av dig om det är något, loveu
Trackback
